onsdag 4 juli 2012

Ett sista inlägg

Det är Elin som skriver igen. Idag har vi haft begravning för vår älskade Lina. Eftersom ni alla är så underbara och stöttande bad Stefan mig att skriva en sista gång på Linas blogg.

Tiden fram till idag har gått upp och ner för oss alla, vissa dagar går bättre och vissa dagar går sämre med många jobbiga och svåra tankar. Det är tur att vi har varandra och att barnen finns runtom oss, dessa härliga underbara barn som lever i nuet!

Idag var som sagt begravningen, det värmer mer än ni anar att det kom så otroligt många till kyrkan för att hedra Linas minne. Det var nästan fullsatt och det rann många tårar.

Jag blev så varm i hjärtat när jag kom in i kyrkan och såg de helt otroligt vackra blomsterarrangemangen som bästa Camilla hade gjort. Camilla gjorde även Linas bukett när hon gifte sig, så valet av blommor var lätt, samma som då. Jag vet att Lina skulle ha älskat det!



Vi hade valt ut två sånger som en fantastiskt duktig tjej sjöng, den första var Lalehs låt "Vårens första dag" och den andra var "Utan dina andetag". Jag älskar dessa sånger och gruvade mig för att höra dom idag, trodde aldrig att mina tårar skulle ta slut. Man kan nästan tro att det var Lina som skrev vårens första dag, för det beskriver verkligen hennes kamp. Hon var inte rädd för att dö men hon ville inte lämna sin familj och sina vänner, hon ville vara med!

Det var många som gick fram till kistan för att ta ett sista farväl och lägga dit en blomma. Jag känner att jag vill dela med mig av barnens perspektiv, Linas pojkar satt och fascinerades över högen av blommor som växte och växte, "snart ramlar det", "snart!" Till slut höll det på att hända men en hand var snabbt där och ordnade till det. Men jag kan nästan se framför mig hur barnen skulle ha ställt sig upp och skrattat om det hade hänt. Barn är barn, tack och lov för det! Kom på mig själv att fokusera på blomhögen och just då kändes det inte lika tungt.

Efter kyrkan hade vi minnesstund med närmaste familjen. Vi åt smörgåstårta och princesstårta. När jag var med Lina i Umeå pratade hon mycket om tårtan som de hade på deras bröllop, hur god den var och att hon skulle vilja äta den igen. Tyvärr hann hon inte det, därför kändes det helt rätt att ha just den tårtan idag. Lika god och fin som då!

Trots en väldigt tung och ledsam dag var det otroligt mycket kärlek i luften!

Jag vill att ni ska veta att vi alla, Stefan och barnen, våra föräldrar, Robert med familj och min familj är så otroligt tacksamma för ert enorma stöd, både när Lina levde och tiden efteråt! Alla fina ord och kramar värmer långt in i själen.

Tack för alla fina blommor som fanns på begravningen och de som vi fick i samband med Linas bortgång!

Ett stort tack till alla som har skänkt pengar, både till cancerfonden och till blodforskningsfonden, Umeå pg. 90 04 38 - 3. Tillsammans kan vi hjälpa forskarna att komma på ett botemedel mot denna fruktansvärda sjukdom!









Nu startar ett nytt liv för oss, ett liv utan Lina. Men hon kommer alltid att vara med oss i våra hjärtan och vi ser henne varje dag i guldklimparna Melwin, Elliot och Milton.

                                                       Tack för allt du har gett oss Lina!
                                              Vi älskar dig och saknar dig så otroligt mycket!


onsdag 6 juni 2012

Vår älskade Lina

Igår kväll somnade vår älskade Lina in. Hon kämpade så tappert in i det sista. Hon tänkte inte dö!

Stefan fanns vid hennes sida in till slutet och han fick chansen att säga allt han ville.

Det var cirkus i stan igår, så vi tog med oss barnen dit. Jag berättade för Lina innan vi åkte att barnen skulle följa. En halvtimme efter det att cirkusen börjat somnade Lina in. Jag är helt övertygad att hon valde tidpunkten med omsorg. Stefan fick i lugn och ro säga farväl och hinna samla sig innan barnen kom hem.

Jag vill passa på att tacka alla som har stöttat Lina och oss i denna svåra tid. Det betyder oerhört mycket för oss.

Till Stefan, Melwin, Elliot och Milton vill jag bara säga att ni är helt fantastiska och att vi finns här för er! Vi älskar er!

Kram från Elin

söndag 3 juni 2012

Allvarligt läge

Jag som skriver det här är Linas syster Elin. Förstår att det finns många därute som undrar hur det går för min kära syster, hennes telefon går varm. Men tyvärr orkar hon inte svara. Igår var hon relativt pigg och orkade prata med oss. Men idag har hon hög feber och har sovit hela dagen, vi i familjen finns vid hennes sida och ber om mirakel! Jag vet att Lina är den största kämpen som finns så hon kommer att kämpa in i det sista.

Kära älskade syster, det finns ingen som du, du har en fantastisk förmåga att se det positiva i allt, du kan skapa nått vackert av ingenting, ditt hem är varmt och hemtrevligt, du har en fantastisk make, dina barn är helt underbara. Du tänker alltid på oss andra! Jag älskar dig och önskar att vi får många dagar tillsammans!

Kram på er alla

lördag 2 juni 2012

Lunginflammation/ livsfarlig bakterie..

Igår fick vi svaret på blododlingen som de tog på min lunginflammation, bakterien som finns i min kropp är väldigt aggressiv och farlig!

Läkaren från viol frågade om jag förstod hur allvarlig situationen är?
Om jag vill hellre vara på lassa och dö där om jag ville vara hemma och dö så skulle viol gruppen ställa upp!

Jag säger så här, jag vill inte dö nånstans jag vill bara vara hemma! Jag tänker bekämpa det här ini det sista!
Nu får jag ju dessutom rättmedicin o då ökar ju oddsen något till min favör när det gäller det här iaf!

Har nyss haft trevligt spontanbesök av minkära syster och hennes Johan! Trevligt att främmandet kan komma till mig, när jag själv ligger ganska så isolerad i vår säng på övervåningen!

Milton min lilla gullunge ligger och snozar i Stefans säng bredvid mig!

Igår fick vi långväga gäster från Sundsvall, tanken från början var att de skulle stanna hos oss hela helgen , men då slog lunginflammationen till! Men det var jättekul att få träffa erbåda! Theres och Henke!

Tack för att ni kom upp till mig, när jag inte kunde möta er där nere!!! Och ett superstort tack för de underbara Geggamojja jackorna till alla våra buspojkar!

Hoppas att jag är i bättre slag när vi träffas nästa gång!



måndag 28 maj 2012

Lunginflammation och fruktansvärd smärta vid varje andetag!

Haft rossliga lungor, andetag och hosta i flera veckor... I helgen har det blivit värre, dessutom såna vansinniga smärtor i bröstbenet, varje andetag känns som köttknivar! Att sedan hosta slem gör inte saken det minsta bättre!

Vart en heldag på lassa idag, trombozyter, två blodpåsar, röntgen av lungorna... Ja, det visade sig vara en kraftig lunginflammation på höger lunga! Undslapp med minsta marginal att bli inlagd på lassa! Jag vill absolut hem istället! Men det kan fort bli ännu värre och då måste jag läggas in! Men jag hoppas att den intravenösa antibiotikan ska göra underverk! Hå

Mitt i bedrövelsen igår kom min rara syster förbi sjukstugan Villa Vit med en helt underbar egenbakad marsipantårta!

Stefan hade också bakat en tårta åt mig och dessutom fick jag en stor svart kruka med en uppstammad hängsälg av honom och mina tre trollungar!

Snälla rara Katarina och Peter kom förbi och Peter kortade min rosa klocka som jag fick av Katarina! Nu passar den perfekt!

Förbannelse mot cancer, lunginflammation och all den här sjukt vidriga smärta!!!

söndag 27 maj 2012

Solig somrig underbar dag trots alla smärtor...

Vilken underbar sommardag det var igår och den här dagen verkar ju lika lovande, nu iaf! Igår tog till och med jag av mig på benen och visade mina blåslagna pinnar...

Tog även på mig en sommarklänning men kofta det blev en somrigare variant men att släppa för mycket kläder, det vågar jag inte än!

Igår kring 11 snåret knackade det på dörren och det var min fina, rara granne och vän Sofia som kom med vackra tulpaner från deras rabatt och en egenbakad kardemummakaka! Vi satt på vår altan i solen och drack en kopp kaffe/ te och åt en bit kaka!

Vilken underbar bonus vi fick när vi köpte vårt drömhus på drömadressen! Vi är så otroligt nöjda över att bo där vi bor, nära till allt! Att vi sedan fick helt underbara grannar, det är ju helt otroligt!

Stefan och Elliot var och såg på Melwins fotbollsmatch, de vann med 13-0, han spelade även match i fredags då vann de med 15-1! Många mål blev det i helgen!

Sofia undrade då om jag och Milton ville komma till dem och äta lunch, det ville vi så klart göra!

När vi kom dit bjöds vi på smörgås tårta och barnen fick dessutom bada i deras pool! Vi satt och pratade och barnen, Elliot kom också dit och badade och hade vattenkrig med de andra barnen!

Helt otroligt härligt väder och trevligt sällskap! Att jag sedan får lida... Ja, det är en annan sak...

Stefan skurade och oljade altanen igår kväll, idag hoppas jag att "vi" får fram bord och stolar... Så härligt att kanske kunna äta nån måltid ute! Det är bara att försöka njuta av varje sekund av de fina dagarna! Ja försöka njuta av alla dagar i mitt fall... Synd bara att det ska göra så ont bara att andas, detta revbenschassi skulle man kassera direkt om jag vore en bil! Ja, det ville de ju göra, trots att jag ska föreställa en människa...

Ja, ja vad är väl en bal på slottet?

Grattis Sverige och Loreen! Stort av henne att fixa segern till oss alla! Hoppas SVT har råd;)

lördag 26 maj 2012

Vidrig natt, vidriga knän och rara människor...

Natten mot fredag kan jag nog lägga in i kategorin bland samlingen de värsta nätterna i mitt liv!

Sovde max 1-2 timmar och resten av tiden låg jag och grät av smärtorna i knäna. Det kändes som att man körde in stora köttknivar i båda knäna och vred om och om...

Jag har känt av den här smärtan på nätterna tidigare, men inte hela natten och att det sedan håller i sig nästa dag med pinvärk... Nyckelbens brottet har också ökat i smärta igen, det som har känts så bra sedan jag fick stråla tumören som låg där!

Var på lassa för att få trombozyter och ta prover och då fick vi prata med min läkare och hans råd var att ta extra kortison i går kväll! Tack och lov har den här natten varit mycket bättre. Kortison verkar vara det som funkar på mig!

Tyvärr har kortison ingen verkan i det långa loppet, det ger ju dessutom en heldel biverkningar... Får se hur det går nästa natt... Men jag är tacksam över att ha fått sova någorlunda en natt iaf!

Min älskade Stefan har hjälpt mig och höjt vår säng så nu tar jag mig upp ur sängen själv utan större problem! Min vardags hjälte!

Tack Katarina för att du kom och drack en kopp te tillsammans med mig på altanen, när jag fått promenad förbud! Det är alltid lika trevligt att prata med dig!

Melwin och Elliots underbara fröknar skickade med ett underbart fat fyllt med div. godsaker! De skickade även med en tidning, passar bra att ligga i en solstol på altanen, läsa tidning och mumsa praliner...

Tack rara ni! Hoppas att fru Linder är piggare nästa vecka, då är ni så välkomna att titta förbi!

Elliot har tappat sin första tand! Väldigt stolt kille!

torsdag 24 maj 2012

Världens raraste vän och granne <3

Min kära granne Katarina kom förbi i afton när jag till slut tagit mig ut på altanen!

Min syster och hennes söta söner fanns också vid min sida.

Vi pratade en stund och sedan fiskar Katarina fram ett fint litet paket till lilla mig!

Och den rara vännen har varit så gullig och handlat en rosa klocka till mig!

Jag har sedan tidigare en svart och Katarina har tyckt att den var så fin och jag är så nöjd över den, men har också nämnt att jag ett tag tänkte köpa en rosa istället.

Då går denna rara vän och köper en åt mig! Inte för att hon behöver utan för att hon vill! Jag som har haft så mycket tårar i mina ögon de sista dagarna... Tack kära vännen du är underbar!

Jag älskar egentligen våren och sommaren, men just nu driver det mesta fram till tårar...

Tulpanerna som vi har odlat själva, de är så vackra och jag vill bara njuta av dem men samtidigt är ju chansen att jag får se dem blomma igen nästa vår i princip obefintlig...

Buskarna som ska blomma i rosa och bli upp till 2 meter, chansen att få se dem bli stora är väl... Det kanske är bra att gråta lite grann också!

Men som Stefan säger; Du får inte ge upp! Nej, det gör jag inte men ibland är det jobbigt att försöka vara så normal och hyfsat positiv hela tiden!

Idag på fm hade jag också trevligt lunch främmande av Charlotte!

Sedan kom Miltons rara fröken Camilla hit för att ha utvecklingssamtal med oss!

Gulligt av dig att erbjuda dig att komma hit så att jag kunde få höra hur det går för min lilla gullunge!

Ikväll har min kära bror varit här och hjälpt till i källaren, guld värt! Viggo följde också med och tillbringade tid med sina kusiner! Milton cyklade och lekte med Albin, de hade väldigt roligt tillsammans!

Synd bara att jag är så sliten... Känns som att en lastbil har kört över mig och sedan backat tillbaka... Natten blir spännande...
Charlotte; jag lägger ut kortet på mitt egen designade kakfat, precis som du tyckte!

Kortet på de fina tulpanerna är tro det eller ej våra egenodlade!



onsdag 23 maj 2012

Underbart danskt frukostbröd och en underbar dikt skriven till lilla mig!

På prov kollade vi om det gick att klara mig utan trombozyter över helgen...

Det gick sådär... Värdet på måndagen låg på 12 normalvärdet är ca. 250! Så nu har det blivit lassa, lassa och idag lassa!

Idag ska jag även få benstärkande dropp, det får jag en gång i månaden, tanken är att jag ska få det i 2 år... Jag minns att jag blev glad i höstas när de ville sätta in det pga att de då hade en plan att jag iaf var i livet om två år... Men nu...

Ja, läkaren ringde iaf från Umeå och det som var bra var att celldelningen fortsatt sjunka! Den låg på 10% i förra veckan och nu låg den på 5 och normalvärdet är ca 3,5! Men vi vet ju inte alls hur det ser ut i benmärgen ännu! Men alla små positiva små strimmor suger vi åt oss!

Igår kväll var vi bjudna till våra underbara grannar Sofia och Patrik bjöd på en helt otrolig tre rätters middag på en vanlig vardags tisdag! Så trevligt och gott! Tusen tack kära ni!

Jag tänkte tipsa er som är intresserade av ett supergott och lättbakatbröd som jag är helt förälskad i; receptet har jag fått av min kära granne Katarina och hon i sin tur har funnit det på nån blogg!

Danska frukostbröd

1/2 pkt jäst
7,5 dl jummet vatten
2 msk olja
1 msk honung
1 tsk salt
1 dl havregryn
4,5 dl dinkelmjöl
4,5 dl durum
1 dl solroskärnor
1 dl linfrö

Ev. strö över oskalade sesamfrön, jag tycker att det är jättegott på men det är inte i receptet från början!

Rör ihop allt i en bunke på kvällen täck bunken med gladpack och ställ in i kylen över natten!

På morgonen är det bara att ta en sked och klicka ut lagom stora småfrallor på en plåt!

Sätt ugnen på 225 grader och grädda i 22-25 min sedan har du ett helt underbart gott bröd utan ansträngning!

Prova gärna ni som har lust!

Tänkte också skriva en dikt som min tremening Lina Dahlqvist skrivit åt mig!

Bland det finaste jag läst och hon är så rar att hon har skrivit det till mig;

Blomstrande hjälte!

Inom dig finns en värld av styrka
Den lyser genom stjärnpudrad himmel
Jag betraktar och beundrar den på håll.
Jag ser så mycket kärlek och tacksamhet
Så mycket mod och beslutsamhet
Och även fast orättvisan sliter i dig
Så finns det inte inom dig att ge upp! Jag kan inte ens förstå all den styrkan
Eller föreställa mig alla hinder.
När all den smärtan sköljer över dig
Så kämpar du med den starkaste av sköldar.
Du är en inspiration för världen
Och en hjälte för mig!

Tack söta rara Lina, poetlinan!

söndag 20 maj 2012

Korg med gott från SAIK-02

Vi var bjudna till underbara Monika och Robert igår på tacomiddag! Jättegott och trevligt sällskap, även våra vänner Kicki och Hasse, John, Pontus och våra tre busfrön var på plats! Jag fick också chansen att lära mig att göra vackra armband, tack för lektionen Monika!

Vår familj fick dessutom en stor underbar korg fylld med godsaker till en Lindersmyskväll, gissa om barnen blev helt lyriska?

Korgen var från Melwins hockeylag SAIK-02 från både barn och föräldrar! Tusen tack alla rara!

Sedan vill jag skicka ett stort tack till alla underbara som jobbar på Bergetsförskola och till min chef Marie, tusen tack för de underbara blommorna som ni skickade med bud!

Massor av kramar vill jag skicka till min kära syster som tog med sig Milton till Nordanålekparken så att han fick leka med sina fina kusiner i solskenet!

Ett stort tack till Edwin och Milton som gav mig maskroser och kransar av maskroser med! Ni hade verkligen kämpat när ni plockade dem i nåt taggigt buskage!

Min underbara vän och granne Katarina som är så rar och går promenader med snigliga jag! Så trevligt att gå tillsammans och prata!

Och Anneli så rart av dig att fråga om du kunde hjälpa mig att handla åt Milton på rean! Väldigt uppskattat även om han inte behöver nåt!

Mamma Anita tack för att du finns till alltid! Men jätterart av dig att baka bullar och sy min andra gardin!

Ett stort tack även till min kära bror för leveransen och för att du är så fin!

Ett stort tack till svärmor Signhild för att Elliot fick vara hos er och ta hand om de små kattungarna! Tack även för att Melwin fick följa på stan och fick köpa lite kläder som han gillade!

Det största tacket ska min älskade make ha! För att du är helt underbar, finns alltid vid min sida! Vet inte vad jag skulle göra om jag inte hade dig! Ja, det gäller även mina 3 trollungar så klart!

Imorgon ska läkaren ringa från Umeå och det känns lite spännande vad hon ska säga denna gång?! Det är bara att vänta som gäller, men det är ju nåt som jag är van vid...

torsdag 17 maj 2012

Ett stort tack!

Jag ska börja med att tacka ett gäng med underbara människor!

Pappa för en underbar kolsoppa precis när det behövdes, och den snälla leverantören min kära mor! Ni är toppen varje dag!

Monika; tack för bullar och godis!

Lena m. familj och Åsa med familj; tusen tack för den underbara kallan och faten, jätte trevligt att ni kom hit!

Min underbara svägerska vill jag också tacka för de 3 underbara mössorna som du svängde förbi med! De är SÅ fina!

Sedan tack för det härliga besöket i solskenet av min kära syster med familj! Underbart att få hämta krafter tillsammans i solen! Och ett stort tack för den underbara boken som jag fick tidigare!

Lisa; tack för att du kom! Och ett stort tack för de underbara Rice faten och servetterna och kul att få smaka färska macarones! Alltid lika trevligt att träffas och få en pratstund!

Idag ska vi försöka ta oss till svärmor och svärfar på lunch!

Deras katt har fått 5 kattungar, ni må tro att barnen längtar!!

måndag 14 maj 2012

Hemlagad pizza!

Fredag kväll fick vi äntligen göra Hembakt pizza tillsammans i Linders familj! Jag har legat i Umeå och längtat efter det i tre veckor och tillslut blev det möjligt!

Kan låta som det allra banalaste man kan tänka sig; att det inte är särskilt märkvärdigt! Men för oss är det ganska stort att för det första få vara tillsammans och att sedan få baka pizzan ihop... Ja med avbrottet av en personal från viol, som kom för att ge mig insulin så var det rätt nära en normal fredagskväll tillsammans om man bortser från allt annat!

På lördagen kom de från viol igen och gav trombozyter och tog prover men det funkade toppen! Skönt att slippa fara till lassa på helgen!

Vi kunde dessutom ha främmande samtidigt som jag fick behandling!

Brorsan Robert, Fredrik G och Mattias M var hit och surrade och Fikade en stund!

Snälla Katarina vallade mig på en liten promenad på vitberget, alltid lika trevligt med en pratstund med rara dig!

På söndagen var jag på promenad med Melwin han ställde upp trots att han tyckte att jag gick sakta, sjukt trist hur snabbt mina muskler i benen har förtvinat...

En tår i ögat av oro vad som väntar? Men jag har tagit upp fighten tänker inte ge mig utan kamp!

Men om jag pressar mig endast det lilla för mycket så straffar det sig tydligt med vidrig smärta när jag ska sova!

Det gäller att hitta en lagom nivå och sedan öka med myrsteg!

Melwin lärde sedan Milton att cykla utan stödhjul! Helt otroligt hur fort det kan svänga! Milton hade fötterna nere på asfalten och det såg ut att vara långt ifrån att vara nära att han skulle klara det. Men 5 minuter senare cyklade han helt själv och startade stannade och vände ja allt gick hur bra som helst!

Sista stödhjulen borttagna i vår familj känns både bra men samtidigt lite sorgligt! På ett sätt vill jag ju att han alltid ska vara liten! Men tiden måste ju få gå också...

Kära mor och far var förbi oss och pratade, alltid lika trevligt!

Idag är svärmor och svärfar här! Svärmor lagar lunch god omelett och lassagne till middag!

Svärfar fixar lite ute och i källaren med Stefan! Toppen! Vi har även varit på lassa, tagit provet och fått trombozyter...

fredag 11 maj 2012

Vi är med i Amelia!

Vi finns med i Amelias nyaste nummer!

Inte en aktuell text då reportaget är ett uttdrag ur essence vitaes hemsidan text som jag skrev i september och så står det att jag är 36, det har jag inte fyllt än, men fotot är vi nöjda över iaf!

Och lite kul att vara med i en sån tidning kanske det är mitt i allt elände!

Min kära syster skickade tidningen med E!

Haft trevligt besök av Charlotte och Susanne alltid trevligt att få snacka med er!

Och mat i mängder!

Det gör vi om kära vänner!

Marit min kära svägerska som förgyller mina dagar när du har en liten chans! Det är så trevligt och jag tycker så mycket om dig!

Min kära bror är bara bäst och goast också på alla sätt och vis! Ställer upp med både det ena och andra!

Det är inte alla som har sådana fina syskon som jag! Jag älskar er båda! Det vet ni hoppas jag!

Idag var jag bjuden till min kära och rara granne Katarina som bjöd på helt otroligt gott nybakat bröd och vilken blåbärs och citronpaj som var helt galet god!

Dessutom ringde min läkare från Umeå och sa att ett provsvar var glädjande!

När jag var i Umeå var visst celldelningen katastrofal 65% det betyder att cancern är i högform och frodas kraftigt i kroppen!

Men nu var värdet glädjande 10%! Trevligt med ett positivt besked även om det är lång väg att vandra! Men små små bäckar...

För mig är det så viktigt att ha lite hopp! Vi blev väldigt glada både S och jag!

onsdag 9 maj 2012

Glömde att tacka Miltons underbara fröknar!

De dök upp på måndag em och gav mig en fin orkidée och en jättefin Angel of Healing Willow Tree!

Jag uppskattar de rara sms som ni skickar med bilder på M för att visa hur bra han har det! Det glädjer mig så!

Helt otroligt nöjd över hur bra M har det på Hagen!

Världens bästa förskola och fröknar!

Skönt att vara hemma! Viktigt för både mig och familjen!

Oj så skönt att få komma hem!

Tre veckor har känts som en evighet... Men nu har solen lyst på Vitberget och välkomnat mig hem?!

Hjärtat är stressat och slår sååå hårt och snabbt! Men glädjen över att vara hemma är så stor!

Och ett stort tack till alla som både besökt mig i Umeå och även sedan jag kommit hem!

Började söndagskvällen med att mamma och pappa bjöd oss på mat! Uppskattat som vanligt och sedan hem till mitt kära hem!

Tack kära Jenny min kära vännernas vän för att du kom till Umeå och besökte mig där! Det värmer så!

Måndagen blev det en lång stund på lassa, provtagning, läkarbesök och extra trombozyter!

Sedan väntade min kära svägerska Marit på oss när vi kom hem! Hon ville bjuda oss på soppa och trevligt och gott på alla vis! Även vackra blommor och goda rättvisa råttor! Prata med varandra det skulle vi nog kunna göra hur länge som helst!

Somnar oftast knäckt vid 8-9 trots att jag äter kortison i stora doser! Lite svårt också att läsa det som för mig är så viktigt, läsa för barnen med denna halva tunga och slut tjej/ kvinna!

Att vara nära mina barn är så viktigt! Så skönt också att se mellan sonen glad och avslappnad istället för tok stressad och rädd!

Gör mig bara lite orolig inför framtiden då läkarna sagt att jag ska dö! Dö ska vi ju alla men inte när man är 35! Jag vill finnas till för min familj! Det är värst!

På tisdag var det läkarbesök på lassa igen så blir det varje dag.

Enda sättet att slippa åka in varje dag är om violteamet kopplas in och de var till oss på tisdagen och om man ska ha hjälp av dem så ska man ha en obotlig sjukdom som man inte kan göra nåt åt!

Känns sådär, men samtidigt tror inte jag att man blir sämre av att ta hjälp av dem!

Det är bättre att se dem som en fördel men samtidigt så var det inte kul när läkaren sa att viol är bra NÄR du blir sämre! Jag ville höra OM du blir sämre!

På aftonen kom rara Sofia hit vår granne och vän! Fina presenter och trevligt att få prata även om ämnena inte var så trevliga hela tiden både för oss och även för våra stackars grannar högre upp på Vitberget!

Vi tänker på er!

Idag har min kära bror och svägerska varit hit och bjudit på lunch och efterrätt och skämt bort oss!

Snälla brorsan har även hjälpt oss i källaren så vi kanske får klart snart!

Sedan lassa även idag och snart kommer min kära syster hit!

Det känns trevligt med all omtanke och kärlek vi får! Ni är toppen allihop!

lördag 5 maj 2012

Varför finns det inget botemedel mot detta? En stilla undran?

Kronisk myelom... Det var så vi började, nu dessutom aggressiv lymfom och spridd leukemi!

Läkarna står som handfallna, vad ska man göra? Det första förslaget var att åka hem och invänta döden!

Men det är varken min eller S stil! Vi vill vända på varenda sten innan vi ger upp!

Känns väldigt naturligt men det kanske det inte är för alla, vad vet jag?

Men det är ganska självklart för mig/ oss iaf att kämpa för att finnas till för barnen, att vilja leva!

Aldrig vill jag lämna min underbara familj! Det sjuka är ju bara att läkarna inte har ett svar på vad man ska göra ens om undret skulle inträffa och jag mot alla odds skulle ta mig till en benmärgstransplantation heller!

Man kunde ha drabbats av nåt som var lite snällare iaf<3 det skulle vara lättare att ta den här situationen om jag var 75!

Det känns så sjukt orättvist att kanske tvingas lämna barnen moderslösa vid så ung ålder!

Det är ju nog jobbigt för dem när jag är här i Umeå i några veckor, hur blir det då för alltid?!

Jag vill ju se dem växa upp, finnas vid deras sida som stöd och hjälp! Jag vill se dem träffa deras blivande fruar, ta körkort, flytta hemifrån, gifta sig, skaffa barn, jag vill få barnbarn, jag vill åldras med min älskade Stefan!

Att jag hade sån tur/ eller var det skicklighet? Att jag kunde träffa min rätta kärlek så tidigt, mellan 18-19 år!

Nu har en läkare Varit in och varit positiv som... Vi tror ju inte att vi kan bota Lina... Bara förlänga tiden... Skit, skit, skit!

fredag 4 maj 2012

De tunga beskeden ökar tyvärr...

Väntan på beskedet om cancern spridit sig till hjärnan blev längre än väntat!

Det avslutades med att inget bevis finns på att cancern finns där men att den ändå finns där!

Dessutom dystra beskedet att cancern finns i blodet och att jag dessutom fått leukemi.

Verkligen inget bra tecken, livstiden kan i värsta fall räknas i vecka/ veckor...

Känns sjukt tungt i min situation som småbarnsmor och helt klar i huvudet!

Dessutom är ju rädslan så stor att behöva lämna denna jord och alla nära och kära, allra helst min älskade make!

Haft underbart stärkande främmande av min kära granne och vän Katarina! Trevligt att få pratas vid trots dystra bakgrund...

Det var onsdagen det och sedan på torsdag min kära, älskade vän Jenny, vi som önskar att få tid tillsammans som gråa pensionerade goa vänner som surrar lika gott som idag!

Hoppas att det blir möjligt även om det känns väldigt fjärran just nu kära du!

Kära svärmora var också hit en sväng med fint halsband och choklad som tröst!

Idag har våra älskade stor killar kommit hit med min kära bror och min kära svägerska, min rara syster yster och bästa mamman som finns!

Tack för att ni finns! Alla andra också såklart! Kram!

onsdag 2 maj 2012

Sista strålningsdagen och ett livsavgörande besked...

Vaknade på sekunden 6.30 några sekunder innan beställd väckning!

Ska strålas kl 8.00 på morgonen idag, känns skönt att det är sista gången för den här gången!

Känns så sjukt jobbigt att det overkliga fall kan vara bara veckor kvar att leva!

Jag vill inte lämna min underbara familj och för den delen ingen annan heller!!!

Men vi fick iaf ett försiktigt positivt första besked igår av läkaren... Hon hade beställt två prover från benmärgsprovet, ett av proven var ett grövre prov som de kunde kolla här i Umeå, de kollade om det fanns spår av cancerceller i cellerna i hjärnan och tackolov fanns det inte det!

Det såg jättebra ut i cellerna klar och fin vätska och det var ett jättebra första besked, för om det hade varit cancer i cellerna så hade det garanterat varit ett positivt cancerbesked i det andra svaret som vi väntar på idag!

Nu finns det ändå risk att det svaret kommer tillbaka positivt ändå idag, men chansen finns också att det ser bra ut!

Faran är ju absolut inte på långa vägar över ändå men det ser då bättre ut om det inte spridit sig till hjärnan iaf!

Kära mamma och pappa har ju varit här och hälsat på och haft med sig våra kära söner!

Det var så härligt att träffa dem alla, men sorgligt och hjärtekrossande att de var tvungen att ta med de större skolbarnen hem!

Men lilla Milton är iaf kvar med oss!

Stort tack till alla där hemma som ställer upp så rart och hjälper oss med barnen, annars skulle aldrig det här funka, ni är toppen allihop!

Håll alla tummar ni kan ni som läser det här (hoppas att ni har tålamod att läsa mina inlägg trots att jag skriver allt på min kära iPhone...)

Kram på er alla och hoppas att ni får en bra dag/<3Lina!

måndag 30 april 2012

Sned tunga, tung väntan och kärlek

När jag vaknade på lördag morgon, kände jag att nåt var galet i munnen!

Det var svårt att prata ordentligt och svårigheter när jag skulle äta!

Det var svårt att få tungan att lyda mig!

När läkaren skulle undersöka mig så bad hon mig att räcka ut tungan, när jag gjorde som hon sa var tungan helt sned och halva tungan på vänster sida var avdomnad..... skumt!

Läkarna vet inte vad som är fel, det är jag ju rätt van vid iofs!

Igår var vi till öron näsa hals, den undersökningen var INTE trevlig!

Bl.a. körde de ned en sån där lång som har kamera längst fram, den kör man sedan neri näsan!

Jag lider av sviterna efter undersökningen idag, blod som droppar från näsan osv.

Sedan har vi hunnit med en sStrålningsbehandling idag också, en behandling kvar!

Jag har även varit på en MR idag av hjärnan, de är lite oroliga att myelomet har spridit sig till hjärnan:( Jag har därför fått genomgå en ryggmärgsundersökning idag, de sticker inen nål mellan två kotor och sedan droppar det ut ryggmärgsvätska 8 rör, sedan ersätter man vätske förlusten med koksalt i samma mängd som det man förlorat!

Sedan ska man ligga i planläge i 2 timmar och gärna dricka en eller två koppar med kaffe, jag lyckades trycka i mig en kopp.

Nu väntar en tung väntan... Tur att Stefan finns som ett jätte starkt stöd och att mina föräldrar kommit hit och med sig har de mina älskade barn!

Kärlek i kubik!

lördag 28 april 2012

Besök av familj och vänner

Iförrgår hade vi lite av en släktträff här på Hematologen...

Min bror Robert var redan här, min Goa storebror! Så underbart att få rå om honom i lugn och ro...

Min fina lillasyster Elin har också varit här hos mig ett par dagar tidigare!

Helt underbart att få träffa sina syskon så här på tu man hand i vuxen ålder...

Vår vanliga vardag brukar vara väldigt full av våra älskade barn när vi ses! Visst är det roligt att träffas med barnen också! Men även om de är söta de små liven så är det trevligt att få tid att prata i lugn och ro!

Synd bara att omständigheterna är så trista! Iallafall var alltså min bror här och sedan kom min pappa, mamma och min kära make Stefan hit i förrgår!

Den dagen hann jag även med skiktröntgen och strålning av tumören som sitter på axeln.

Jag och familjen gick på nya Qx huset, eller vad det nu heter!

Det är i det huset som jag får min strålbehandling, ett väldigt fräscht hus, med snygg inredning och fina konstverk!

Vi pratade och hade trevligt, sedan for alla hem utom min mamma som sovde hos mig till igår!

Innan hon for hem var hon rar som vanligt och gick och köpte fika så att jag skulle ha nåt att bjuda på när Charlotte och Susanne skulle komma!

Det hade hon inte behövt göra direkt...

När de kom hade de med sig en hel laddning med gofika från Ainas och hembakat fika från rara Agneta, som dessutom skickade med en jättefin akvarellmålning som hon gjort själv!

Tack Agneta om du läser det här, den var superfin!

Det var så trevligt att få besök av er tjejer!!! Så gulligt av er att köra ända hit för min skull!

Jag uppskattar det jättemycket!

Kram på er!

Senare på kvällen kom Stefan hit också! Det är också väldigt uppskattat att få mysa med kära maken!

Idag vaknade jag och halva tungan var avdomnad och när jag sträcker ut den är den alldeles sned...

Läkaren ville röntga hjärnan trots att jag röntgade den bara för några dagar sedan! Men det var då inget fel i hjärnan, tackolov! Tiden får väl visa vadsom ska ske!

Jag har dessutom fått extra blod och trombozyter idag!

Egentligen är det ju helt sjukt att man kan leva och ha ett värde som ligger på 19 när ett normalt värde är 250! Men uppenbarligen så går det ju!

Vi smet ut en liten stund från lassa idag på em. och då hade vi turen att hinna träffa min kära svåger Johan på en liten pratstund! Det var trevligt!

En liten hälsning till kära svägerskan Marit som också varit förbi här i veckan; hoppas att ni tog er till lokalen i helgen!

Kram till er alla!

torsdag 26 april 2012

Vem är jag?

Ja... Vad ska man börja sitt första inlägg med?

Kanske beskriva lite av min tillvaro och mitt tillstånd?

Jag är en 35 årig, lyckligt gift 3 barns mor!

I slutet av juli sommaren 2011 fick vi beskedet som vi inte ville ha!

Att jag drabbats av myelom, en kronisk blodcancer!

Två dagar senare drabbades jag av dubbelsidig lunginflammation och blodförgiftning!

Det blev två veckor på intensiven och en höst fylld med cellgiftsbehandlingar och en månad isoleradpå hematologen i Umeå där jag bytte benmärg med mig själv!

Hösten var tuff men hoppet levde att cancern skulle hålla sig borta en lång tid framöver!

Läkarna sa att i värsta fall kommer cancern tillbaka efter 6 månader och i bästa fall håller den sig borta i upp till 7 år!

Ja, i mitt fall blev det inget av scenarierna som stämde tyvärr; hos Lina var cancern tillbaka i tokaggressiv form efter 2 månader!

Jag hade känt en knöl som växt till på nyckelbenet och trodde att det kanske var ett av alla mina benbrott som hade läkt ihop lite tokigt, men det visade sig att det var en tumör!

Myelom som min cancerform kallas när jag fick den hade nu ändrat form och blivit aggresivlymfom istället!

Läkarna har sagt att mina odds är dåliga fler gånger än så många fingrar man har på en hand tyvärr!

Jag har provat många cellgiftsbehandlingar men än har vi inte hittat rätt!

Ligger nu inlagd på hematologen i Umeå igen och genomgår cellgiftsbehandlingar och strålningsbehandling och hoppas att det här är rätt cellgift!

Hoppet är ju det sista som överger en!

Jag har så otroligt mycket att leva för!