onsdag 4 juli 2012

Ett sista inlägg

Det är Elin som skriver igen. Idag har vi haft begravning för vår älskade Lina. Eftersom ni alla är så underbara och stöttande bad Stefan mig att skriva en sista gång på Linas blogg.

Tiden fram till idag har gått upp och ner för oss alla, vissa dagar går bättre och vissa dagar går sämre med många jobbiga och svåra tankar. Det är tur att vi har varandra och att barnen finns runtom oss, dessa härliga underbara barn som lever i nuet!

Idag var som sagt begravningen, det värmer mer än ni anar att det kom så otroligt många till kyrkan för att hedra Linas minne. Det var nästan fullsatt och det rann många tårar.

Jag blev så varm i hjärtat när jag kom in i kyrkan och såg de helt otroligt vackra blomsterarrangemangen som bästa Camilla hade gjort. Camilla gjorde även Linas bukett när hon gifte sig, så valet av blommor var lätt, samma som då. Jag vet att Lina skulle ha älskat det!



Vi hade valt ut två sånger som en fantastiskt duktig tjej sjöng, den första var Lalehs låt "Vårens första dag" och den andra var "Utan dina andetag". Jag älskar dessa sånger och gruvade mig för att höra dom idag, trodde aldrig att mina tårar skulle ta slut. Man kan nästan tro att det var Lina som skrev vårens första dag, för det beskriver verkligen hennes kamp. Hon var inte rädd för att dö men hon ville inte lämna sin familj och sina vänner, hon ville vara med!

Det var många som gick fram till kistan för att ta ett sista farväl och lägga dit en blomma. Jag känner att jag vill dela med mig av barnens perspektiv, Linas pojkar satt och fascinerades över högen av blommor som växte och växte, "snart ramlar det", "snart!" Till slut höll det på att hända men en hand var snabbt där och ordnade till det. Men jag kan nästan se framför mig hur barnen skulle ha ställt sig upp och skrattat om det hade hänt. Barn är barn, tack och lov för det! Kom på mig själv att fokusera på blomhögen och just då kändes det inte lika tungt.

Efter kyrkan hade vi minnesstund med närmaste familjen. Vi åt smörgåstårta och princesstårta. När jag var med Lina i Umeå pratade hon mycket om tårtan som de hade på deras bröllop, hur god den var och att hon skulle vilja äta den igen. Tyvärr hann hon inte det, därför kändes det helt rätt att ha just den tårtan idag. Lika god och fin som då!

Trots en väldigt tung och ledsam dag var det otroligt mycket kärlek i luften!

Jag vill att ni ska veta att vi alla, Stefan och barnen, våra föräldrar, Robert med familj och min familj är så otroligt tacksamma för ert enorma stöd, både när Lina levde och tiden efteråt! Alla fina ord och kramar värmer långt in i själen.

Tack för alla fina blommor som fanns på begravningen och de som vi fick i samband med Linas bortgång!

Ett stort tack till alla som har skänkt pengar, både till cancerfonden och till blodforskningsfonden, Umeå pg. 90 04 38 - 3. Tillsammans kan vi hjälpa forskarna att komma på ett botemedel mot denna fruktansvärda sjukdom!









Nu startar ett nytt liv för oss, ett liv utan Lina. Men hon kommer alltid att vara med oss i våra hjärtan och vi ser henne varje dag i guldklimparna Melwin, Elliot och Milton.

                                                       Tack för allt du har gett oss Lina!
                                              Vi älskar dig och saknar dig så otroligt mycket!